De senaste dagarna har jag haft ganska otur. I söndags upptäckte jag ett stort blåmärke på foten. Precis som att någon skulle ha trampat på mig eller något. Med storleken att dömma borde det ha gjort ont när det bestämde sig för att explodera men icke sa nicke. Jag kan inte komma på att jag har känt någon smärta i den foten.

MEN, i den andra! AJ! Eftersom jag är hemma i Åmål på praktik så betyder det att jag varje morgon och kväll måste bädda ut bäddsoffan jag slaggar i. Detta betyder att jag också måste flytta på bordet som står framför bäddsoffan varje morgon och kväll. En morgon skulle jag flytta tillbaka bordet till sin rätta plats och då ställde jag det RAKT PÅ STORTÅN! ( Det roliga är att jag tänkte det jag precis skrev i Ferdinand-stuk. OCH HAN SATTE SIG RAKT PÅ EN HUMLA!) Nåja, ont gjorde det och ett blåmärke fick jag i present, som dessutom kliar! Trodde aldrig jag skulle somna igår kväll för att det kliade så.

Det tredje blåmärken hamnade på tummen. Boven i det hela var den här gången diskmaskinen. Skulle stänga igen och hade tummen mellan. Ont igen.

Med detta inlägg har vi kommit fram till två saker.
Blåmärken älskar mig och jag är klantig!