Igår kväll var Bengtsfors med i tv-rutan, i en hel timme! Programmet heter Konstkuppen och Carolina Falkholt(?), en graffitimålare skulle måla en stor vägg i Bengtsfors. Detta är förmodligen Bengtsfors största händelse på väldigt länge kan jag tänka mig. Förmodligen är detta också den största nyheten Dalslänningen kommer ha på ett bra tag också. Kommer nog stå en hel del i den, både i tisdagens tidning och fredagens(Dalslänningen kommer ut två gånger i veckan). 

 

Nåja, Bengtsfors var det! Det lilla samhälle som jag är uppvuxen i. När programmet visade bilder från Bengtsfors igår blev jag rörd och tänkte tillbaka på alla minnen den där lilla orten har gett mig! Varje sekvens i programmet gjorde att ytterligare något minne poppade upp.

Somrarna var det bästa som fanns i Bengtsfors. En typisk sommar i Bengtsfors innebär cykelturer med Ida som slutade på en bänk på torget eller den stora stenen vid båtbryggan. Den innehöll också ljudet av raggarbilar och trimmade mopeder. Lilla Bengtsfors innebar också att jag hade max tio minuter på cykel till alla kompisar och det saknar jag, att inom loppet av tio minuter befinna sig hos någon av sina kompisar. 

 

Aldrig någonsin kommer jag flytta tillbaka till Bengtsfors. Idag skulle jag likna det med att jag skulle hinna nysa två-tre gånger i rad och så skulle jag missa det. En sommarstuga vore kanske fint, men inget mer.