monikaronning

Fantastiskt!


En present till min kära far..

När jag pratade med pappa i tisdags sa han åt mig att hålla mig borta från sjukdomar så att jag inte skulle dra med något hem. Är pappa sjuk blir jag sjuk och är jag sjuk blir pappa sjuk. Alltid. Inga undantag. Glatt svarade jag att jag är inte alls sjuk och att det skulle bli så trevligt att komma hem på fredag.
 
Igår morse vaknade jag med en liten förkylning. Att bada gjorde den inte bättre.. Inatt hade jag problem med att sova, var så täppt i näsan så vaknade typ tusen gånger.. 
 
Imorse när jag vaknade mådde jag ännu sämre. Sicken skit! Näsan rinner likt Niagarafallet. Hur mycket äckel finns det i näsan egentligen? Pratade med pappa förut och berättade att jag blivit förkyld och frågade om jag fortfarande fick komma hem. Som tur var fick jag det men han tyckte det var typiskt att jag alltid lyckades dra med mig skit hem. Hehe, en fattig student måste ta sig någon sorts present hem.. 
 
 

<3


Påskledigt

Äntligen! Nu är seminariumet avklarat vilket betyder helg. Sen jag kom hem har jag städat, käkat och tittat på Friends. Strax ska jag gå in till stan för att möta upp Becca och Daniel för en tur på Willys. Efter det blir det en snabb sväng hem och sen drar jag till Stina! Fullt upp it is! Imorgon ska Becca och jag dra och bada! Både Becca och jag är riktiga badälskare så det kommer bli kanon! Vi kommer bli barn på nytt. Och som Becca sa härromdagen: Alltså, på land är jag en säl men i vatten är jag defintitvt en delfin! Stämmer in ganska bra på mig med! Tjingeling!

Helgen

Jäklar, vilken fart det har varit sen i fredags! Började fredagen med att skriva en tenta som gick mer än okej. Får jag inte godkänt tror jag att jag ska byta namn. Efter tentan mötte Becca och jag upp Daniel och tog en fika på Sandy's och sen tog vi en sväng på stan. På kvällen hade jag polsk afton här. Stina, Peter och Emil kom hit och vi drack öl, vodka och käkade mat, bland annat polska korvar som köpte med mig från Göteborg förra helgen. Fantastiskt! En mycket trevlig kväll var det i alla fall men inte lika kul dagen där på.. 
 
Igår kom min bror och hans tjej på besök, så det var bara att pallra sig upp på morgonen, bakfull, och börja städa. Mötte upp dem i stan och så drog vi till Ikea. Fyllde på mitt ljuslager, ett måste när man besöker Ikea. Efter det stack vi hem och vi lagade tacos och pratade! Mycket trevligt!! När de stack tog jag mig en tupplur och sen var det bara att pallra sig upp igen för att dra vidare på nästa fest. Kristin fyller år i veckan så vi firade henne. Sjöng singstar, tjatade och hade det väldigt trevlig i alla fall! Jag var hemma vid halv tolv ungefär, att lägga sig i sängen var som att hamna i himlen; somnade fort som fan. 
 
Idag har Becca, Daniel och jag suttit på Sandy's i fem timmar. Säg hej till nya stammishaket liksom! Vi käkade mat och pluggade. De andra kastade lite flygplan också. Kom i alla fall hem vid fem och sen dess har jag legat i soffan med huvudvärk. Det ska bli skönt att lägga sig sen alltså! 
 
Veckan som kommer startas med plugg imorgon och ett seminarium på tisdag. Sen är det helg igen och den kommer bestå av massa skoj! 

Mar. 24, 2013


Mar. 23, 2013


Torsdag

Imorgon är det tentadags. Jag känner mig väldigt lugn inför den. Becca och jag har gjort massa test-tentor och vi har fått godkänt på allihop. Tänkte sätta mig och kolla igenom alla olika områden som kommer vara med på tentan sen i alla fall. Sen ska jag plugga lite didaktik eftersom vi har ett stort seminarium då. Igår satt Becca, Linda, Matilda och jag och diskuterade frågorna så nu känns det ganska lugnt inför seminariumet också. Gårdagen bjöd också på en kvällsfika med Becca och Daniel på Waynes, finfint det! 
 
Förutom att det står plugg på schemat så ska jag städa. Roligare kan man ha det. Positivt är att Johnossi's nya skiva finns på spotify så jag får städa till den, så blir det bra. 
 
 

Mar. 20, 2013


Kärlek!

 
 
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I...

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I...

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
 
Innan jag dör ska jag ha sett dem live.

GÖTEBORG!

Vilken fantastisk helg det har varit! I fredags tog jag tåget till Sara och hälsade på. Kom ner till Göteborg vid åtta och vi ägnade kvällen åt att fixa lite mat och titta på tv. På lördag drog vi till Frölunda Torg, en av alla shoppinggallerior. Där fanns New Yorker. På riktigt.... Det är världens bästa affär! Skulle kunnat handlat upp alla mina pengar där men som tur var så gjorde jag inte det. Träffade även min bror och hans flickvän en sväng under dagen. På kvällen blev det utgång, herre jävlar vad roligt det var! Dock var både Sara och jag väldigt trötta igår.. Men det var det värt! 
 
Det var otroligt skönt att komma ifrån Karlstad en sväng. Ett miljöombyte behövdes verkligen!! Idag återgick jag till verkligheten. Jag hade lektion mellan 9-12 och sen satt Becca och jag och pluggade lite på ett nyöppnat ställe i stan, Sandy's. Känns lite som att det kommer bli nya stamhaket, jättemysigt! På fredag är det tenta, så veckan kommer bestå av en del plugg. Känner mig dock inte så stressad inför den, tycker mest det ska bli jobbigt att gå upp tidigt. Det känns dock sämre inför seminariumet nästa vecka.. Menmen, det ska väl gå på något vis det med.
 
Ha trevlig kväll!

Lista

Om du bara fick äta och dricka (vatten räknas inte) 5 saker för resten av ditt liv, vilka saker skulle du välja då?
Kaffe, kyckling, lax, fruxo och vattenmelon!

Om du fick en övernaturlig kraft eller kunskap, vad skulle du välja då?
Antingen skulle jag vilja teleportera mig var som helst eller kunna hålla handen över en bok och all information skulle fastna inne i hjärnan. Snacka om att jag skulle vara smartast i världen då(självklart är det bara jag som har den kraften då)

Om du var en maträtt, en färg och ett klädesplagg, vad skulle du vara då?
Kycklingsoppa. Grön. En långklänning.

Om du skulle vara föreläsare, vad skulle du föreläsa om då?
Eftersom jag har all kunskap i världen på grund av min fantastiska övernaturliga kraft så skulle jag helt enkelt prata om vad jag känner för just den gången. Varje föreläsning skulle bli en överraskning. Hehe.

Om du fick välja helt fritt, vilken utsikt skulle du vilja ha från din lägenhet?

Vatten av något slag. Antingen havet med en vacker solnedgång eller en stor sjö där båtar åker förbi.

"Bästa Beatrice Ask"

Det är många saker som skiljer oss åt. Du är född i mitten av 50-talet, jag i slutet av 70-talet. Du är kvinna, jag är man. Du är politiker, jag är författare. Men det finns vissa saker som kopplar oss samman. Vi har båda pluggat internationell ekonomi (utan att ta examen). Vi har ungefär samma frisyr (även om hårfärgen skiljer oss åt). Och vi är båda fullvärdiga medborgare i detta land, födda inom dess gränser, förenade via språk, flagga, historia, infrastruktur. Vi är båda lika inför Lagen.

Därför blev jag förvånad när du i torsdags fick frågan av ”P 1 Morgon” om du som justitieminister känner dig oroad över att personer (medborgare, skattebetalare, röstare) hävdar att de har blivit stoppade av polisen och frågade på pass enbart på grund av sitt (mörka, icke-blonda, svarthåriga) utseende. Och du svarade:

– Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott. (…) För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet.

Intressant ordval: ”tidigare dömda”. För det är precis det vi är. Alla vi som är skyldiga tills motsatsen har bevisats. När blir en personlig upplevelse en rasistisk struktur? När blir den diskriminering, förtryck, våld? Och hur kan ett ”helhetsperspektiv” utesluta en stor del av medborgarnas personliga upplevelser? Vilka upplevelser räknas?

Jag skriver till dig med en enkel önskan, Beatrice Ask. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det. Du har ju aldrig varit främmande för lite skruvade idéer (jag minns fortfarande ditt omtvistade förslag om att alla sexköpare borde få ett gredelint kuvert hemskickat).

I 24 timmar lånar vi varandras kroppar. Först går jag in i din kropp för att fatta känslan av hur det är att leva som kvinna i en patriarkal politikervärld. Sen lånar du mitt skinn för att förstå att när du kommer ut på gatan, ned i tunnelbanan, in i köpcentret och ser polismännen stå där, med Lagen på sin sida, med rätten att närma sig dig och be dig bevisa din oskuld så väcker det minnen till liv. Andra övergrepp, andra uniformer, andra blickar. Och nej, vi behöver inte gå så långt som till andravärldskrigs-Tyskland eller åttiotals-Sydafrika. Det räcker med vår svenska närhistoria, en rad slumpmässiga upplevelser som vår gemensamma kropp plötsligt minns.

Att vara sex år och landa på Arlanda, i vårt gemensamma hemland. Vi går mot tullen, med en pappa som har handsvett, som harklar sig, som rättar till frisyren och bättrar på putsen på skorna mot knävecken. Två gånger kontrollerar han att det svenska passet ligger i rätt innerficka. Alla rosafärgade människor släpps förbi. Men vår pappa stoppas. Och vi tänker: Det kanske var slumpen. Att vara tio år gammal och se samma scen upprepas. Det kanske var hans brytning. Att vara tolv och se samma scen. Det kanske var hans håliga bag med det trasiga blixtlåset. Att vara fjorton, sexton, arton.

Att vara sju och börja skolan och få en introduktion till samhället av en pappa som redan då var livrädd för att hans utanförskap skulle gå i arv till sina barn. Han säger:
”När man ser ut som vi så måste man alltid vara tusen gånger bättre än alla andra för att inte bli nekad.”

”Varför då?”

”För att alla är rasister”

”Är du rasist?”

”Alla utom jag.”

För det är precis så rasismen funkar. Den är aldrig en del av vår skuld, vår historia, vår dna. Den finns alltid någon annanstans, aldrig här, i mig, i oss.

Att vara åtta och kolla på actionfilmer där mörka män våldtar, svär gutturalt, slår sina kvinnor, kidnappar sina barn, manipulerar och ljuger och rånar och misshandlar. Att vara sexton, nitton, tjugo, trettiotvå och se samma pappfigurer återanvändas igen och igen.

Att vara nio och bestämma sig för att bli klassens plugghäst, världens bästa ögontjänare. Allt går enligt planerna och det är bara när vi har vikarie som någon automatiskt utgår från att vi är klassens bråkstake.

Att vara tio och bli jagad av skinheads för första men inte sista gången. De får syn på vår gemensamma kropp vid fullgubbsbänken nedanför Högalidskyrkan, de vrålar, vi springer, vi gömmer oss i en port, blodsmak i munnen, vårt gemensamma hjärta harbultar hela vägen hem.

Att vara elva och läsa seriealbum där orientaler är mystiskt exotiska, vackert brunögda, sensuella (men samtidigt svekfulla).

Att vara tolv och åka in till Mega Skivakademin för att provlyssna cd:s och varje gång vi kommer dit så börjar väktarna cirkulera som hajar, de pratar i walkie-talkies, de förföljer på bara några meters avstånd. Och vi försöker spela normala, vi anstränger oss för att använda ett maximalt okriminellt kroppsspråk. Gå normalt, Beatrice.

Andas som vanligt. Närma dig den där cd-hyllan och sträck dig efter den där Tupacskivan på ett sätt som visar att du inte planerar att stjäla den. Men väktarna fortsätter spana och någonstans, långt här inne, djupt i vår gemensamma kropp, finns nog en skamfylld njutning av att få smaka på den där strukturen som fångade våra pappor, att få en förklaring till varför våra pappor aldrig lyckades här, varför deras drömmar dog i ett hav av returnerade ansökningsbrev.

Att vara tretton och börja hänga på fritids­gården och höra historierna. Kompisens storebror, som tjafsade emot med Norrmalmspolisen och blev inslängd i en piketbuss och sen dumpades med blodig näsa i Nacka. Kompisens kusin som blev indragen och misshandlad av väktare i det där lilla rummet på Slussens tunnelbaneperrong (telefonkataloger på låren för att det inte skulle bli blåmärken).

Pappas kompis N som hittades av en polispatrull och blev instängd i en fyllecell eftersom han sluddrade och först dagen efter märkte poliserna att något var fel och på akuten upptäckte de hjärnblödningen och på begravningen sa hans tjej: Om de bara hade ringt mig så hade jag ju kunnat berätta att han inte drack alkohol.

Att vara tretton och ett halvt och leva i en stad som är under belägring av en man med gevär och lasersikte, en person som skjuter elva svarthåriga män på sju månader utan att polisen ingriper. Och vår gemensamma hjärna börjar tänka att det alltid är muslimerna som råkar värst ut, alltid de med arabiska namn som har minst makt (och helt förtränga gångerna när andra strukturer styrde – som när killen i skolan som alla kallade ”juden” kedjades fast i ett galler med ett hänglås i jeanshällan, och alla bara skrattade när han försökte komma loss, han skrattade också, han försökte skratta, skrattade vi?)

Att vara fjorton och komma ut från McDonald’s på Hornsgatan och bli frågad på legg av två poliser. Att vara femton och sitta utanför en Expertbutik när en polispiket stannar till, två poliser kommer ut, ber om legg, frågar vad som händer i kväll. Sen hoppar de tillbaka in i bilen.

Och hela tiden en kamp inombords. En röst säger: De har ingen jävla rätt att döma oss på förhand. De får för i helvete inte spärra av staden med sina uniformer. De är förbjudna att göra oss otrygga i våra egna kvarter.

Men den andra rösten säger: Tänk om det var vårt fel. Vi snackade nog för högt. Vi hade luvtröjor och sneakers på oss. Vi hade för stora jeans med misstänkt många fickor. Vi gjorde misstaget att ha en brottsbenägen hårfärg. Vi kunde ha valt mindre melanin i våra hudar. Vi råkade ha efternamn som påminde det här lilla landet om att det är en del av en större värld. Vi var unga. Allt skulle så klart förändras när vi blev äldre.

Och vår gemensamma kropp växte, Beatrice Ask. Vi slutade hänga på fritidsgården, vi ersatte luvtröjan med en svart rock, kepsen med en halsduk. Vi slutade spela basket och började plugga ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. En dag stod vi utanför Centralstationen i Stockholm och skrev en anteckning i ett kollegieblock (för även om vi pluggade ekonomi så hade vi en hemlig dröm om att bli författare). Plötsligt kom det fram någon på vår högra sida, en bred man med öronsnäcka: ”Hur är läget?” Han bad om legitimation och sen tryckte han upp våra armar i ett polisgrepp och transporterade oss mot piketbussen där vi tydligen skulle sitta i väntan på att han skulle få klartecken på att vi verkligen var de vi sa att vi var.

Tydligen matchade vi ett signalement. Tydligen såg vi ut som någon annan. I tjugo minuter satt vi där i polisbilen. Ensamma. Fast ändå inte ensamma. För hundratals människor passerade. Och de tittade in på oss med en blick som viskade: ”Där. En till. Ännu en som beter sig helt i enlighet med våra fördomar.”

Och jag önskar att du hade varit med mig i polispiketen, Beatrice Ask. Men du var inte det. Jag satt där ensam. Och jag mötte alla förbipasserande blickar och försökte signalera att jag inte var skyldig, att jag bara hade stått på en plats och sett ut på ett visst sätt. Men det är svårt att argumentera för sin oskuld i baksätet av en polisbuss.

Och det är omöjligt att vara en del av gemenskapen när Makten ständigt förutsätter att en är en Annan.

Efter tjugo minuter släpptes vi ut ur piket­bussen, ingen ursäkt, ingen förklaring. I stället: ”Du kan gå nu.” Och vår adrenalinpumpande kropp lämnade platsen och vår hjärna tänkte: ”Jag borde skriva om det här.” Men våra fingrar visste att det inte skulle ske. För våra upplevelser, Beatrice Ask, är ingenting i jämförelse med det som händer andra, vår kropp är uppvuxen innanför tullarna, vår mamma är från Sverige, vår verklighet är ombonade kuddrum i jämförelse med det som händer de på riktigt maktlösa, resurslösa, papperslösa. Vi hotas inte av utvisning. Vi riskerar inte att fängslas om vi återvänder.

Och i vetskapen om att andra har det mycket värre så valde vi tystnad i stället för ord och åren gick och långt senare lanserades Reva, det rättssäkra och effektiva verkställighetsarbetet. Poliser började söka igenom köpcentrum och stod utanför kliniker som hjälpte papperslösa och familjer med svenskfödda barn utvisades till länder som barnen aldrig hade besökt och svenska medborgare tvingades bevisa sin tillhörighet med sina pass och en viss justitieminister förklarade att det inte handlade om rasprofilering utan om ”personliga upplevelser”. Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket.

Och här avbryter ni och säger: Men hur svårt är det att förstå? Alla måste ju följa Lagen. Och vi svarar: Men tänk om Lagen är olaglig?

Och ni säger: Allt handlar om prioriteringar och vi har faktiskt inte oändligt med tillgångar. Och vi svarar: Hur kommer det sig att det alltid finns pengar när resurssvaga ska förföljas, men aldrig pengar när resurssvaga ska försvaras?

Och ni säger: Men hur ska vi kunna kombinera ett brett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det. Men vi vet att en människa aldrig kan vara illegal och att något måste göras när uniformer sprider otrygghet och Lagen vänder sig mot den egna befolkningen och här får du nog, Beatrice Ask, du försöker lämna vår kropp, du tycker precis som läsarna att det här har pågått för länge, det är bara en massa upprepningar, det kommer inte till någon poäng, och du har rätt, det kommer aldrig något slut, det finns ingen lösning, ingen nödutgång, allt bara upprepas, för strukturerna kommer inte att försvinna bara för att vi röstar bort Reva, Reva är en logisk förlängning av det konstanta lågintensiva förtrycket, Reva lever vidare i vår oförmåga att omformulera vår stelnade nationella självbild och i kväll i en krogkö nära dig sprider icke-vita personer systematiskt ut sig för att inte bli stoppade av dörrvakten och i morgon i din bostadskö använder de med utländska namn sina partners efternamn för att inte bli bortrensade och nyss i en arbets­ansökan skrev en helt vanlig svensk ”FÖDD OCH UPPVUXEN I SVERIGE” med versaler bara för att hon vet vad som händer annars. Alla vet vad som händer annars. Men ingen gör något. I stället fokuserar vi på att lokalisera människor som har flytt hit på jakt efter den trygghet som vi är så stolta över att kunna erbjuda (vissa av) våra medborgare. Och jag skriver ”vi”, för vi är en hel av denna helhet, denna samhällskropp, detta vi.

Du kan gå nu.

http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask
 
 

Öde

Inte mycket aktivitet här från mitt håll må jag säga. Jag har gjort allt annat än att skriva blogginlägg. Efter tre dagar i skolan, två redovisningar, fikor och plugg har den fjärde dagen i veckan tillbringats på ett bibliotek. Becca och jag har suttit och svarat på frågor som kommer komma på ett seminarium om två veckor. Och tro det eller ej, vi har varit riktigt flitiga! Som myror, fast lite större.

Bibliotek är för övrigt underbara ställen. Har tagit tre rundor inne på biblioteket(vi sitter utanför det) och har dessutom lånat böcker alla tre gångerna. Mår sådär fantastiskt bra när jag kan gå runt bland alla böcker, tänk vad mycket visdom som finns bland alla de böckerna. Hade jag inte blivit lärare hade jag förmodligen slutat som bibliotikarie. Skulle förmodligen norpat åt mig alla böcker för att läsa dem innan någon annan skulle få låna dem, hehe.

Nåja, ikväll blir det i alla fall läsning och en kopp te som står på schemat. Mums!

Måndag

Måndagar är inte någon favorit direkt. Hade svårt att somna igår kväll och när jag vaknade imorse var helt borta i skallen. Lektionen idag erbjöd statistik och diagram i tusen former kändes det som. Tur att det finns kaffe alltså. Efter lektionen käkade jag och Becca årets första glass i alla fall. Tog en av de nya Magnum-glassarna och den var helt okej! Inte värd sitt pris kanske.. Beccas Magnum-glass var godare och den skulle jag nog kunna tänka mig att köpa någon gång.

Nu har jag en stort diskberg som väntar på mig, en fin present till mig själv...

Bah!


Utkast: Mar. 10, 2013

Hade en riktigt härlig dag igår. Började med en frukost framför vänner och sen stack jag in till stan för att fika med Becca och Daniel och vi satt tjatade ett bra dag! Därefter åkte jag med Becca hem för att titta på melodifestivalen. Efter ett tag kom Emma också! Vi blev gött glada allihop när Robin Stjernberg vann! Bästa i hela låten är när han sjunger "I know if the sky would fall, I'd survive it all, because of you". Gillart!

På schemat idag står det pluggning och en springtur! Blir finfint det!

Gårdagens viktigaste konversation


New shoes.

Eftersom jag idag har varit och inhandlat mig ett par nya springskor och varit ute och sprungit så har det därför varit en bra dag! Efter många om och men tog jag mig i kragen och faktiskt köpte mig ett par riktiga skor. Tänkte egentligen inte springa idag men jag blev sugen på det ändå och tog på mig en runda i mörkret. Kändes lite som att sväva på moln, eller studsa på moln kanske jag ska säga. Nöjd är jag i varje fall! 
 
Imorgon SKA det bli full rulle. Har tvättid vid tio och dessutom behöver jag städa och plugga! Eftersom jag har en matematiktenta om några veckor och ett väldigt allvarligt seminarium så behövs det pluggas en del. 
 

Glossybox

Fick ju min första Glossybox förra veckan som jag tänkte göra en liten recension på. Den här månadens box kallades för The black box och var en svart box med en rosa rosett på. Spänningen var oooooooliiiiidlig, som Peter Harrysson skulle ha sagt, när jag skulle öppna den!
 
Den första produkten var i alla fall en hårolja från Maria Nila Stockholm som det stod så här om: 
En svensk vårdande hårolja med lingonfröolja som innehåller antioxidanter som skyddar mot fria radikaler. Absorberas snabbt och gör håret smidigt och glansigt utan att bli fett.

På riktigt alltså! Vilken storhöjdare! Jag älskade den från första stund! En liten klick i handen och masseras det in i det nyduschade håret, fantastiskt! Den lovade vad den höll och håret blev smidigt och lent. Skulle verkligen kunna tänka mig att köpa en flaska med den här håroljan.
 
Nästa produkt var en bodylotion från LUSHLushs bästsäljande gör skäl för sitt namn med en mix av havre, vetemjölk, rosvatten, olivolja och kakaosmör som tillsammans med eteriska oljor lugnar och återfuktar din hud på djupet.
Precis som föregående produkt blev denna också en favorit så fort jag använde den. Den har en spännande doft som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det blandningen av ovanstående innehåll som gör det men på något sätt luktar den bekant. Enligt LUSH själva är alla deras produkter inte testade för djur, vilket är en pluspoäng i sig såklart!
Tredje produkten var från Modelco och en läppenna som det stod följande om: Fixa det perfekta "plutet" och en illusion av fylligare läppar. Bivax skyddar tillsammasn med kakao- och sheasmör. Appliceras lätt utanför läpplinjen. Extra plus för inbyggd vässare.

Läppenna känns som ett annat årtioende för mig. Helst skulle man ha en väldigt mycket mörkare läppenna och ett ljusare läppstift såklart... Så ja, att en läppenna med en halvkonstig färg var med i månadens glossybox kändes väl lite sådär. Men som sagt, ett extra plus för den inbyggda vässaren! Kommer använda den till min kajal istället.
Baptistes torrshampoo fanns också med boxen. En klassiker och "bäst i test-vinnare" som ger ditt hår en nytvättad känsla, perfekt för att fräscha upp håret mellan tvättar. Spraya i rötterna för omedelbar uppfräschning och volym. Eftersom jag aldrig har testat på torrshampoo så ska det bli väldigt spännande att göra det någon dag framöver! Jag har hört att Baptistes torrshampoo ska vara väldigt bra, så mina förväntningar är ganska stora på det! 
 
Till sist så har vi ytterligare en produkt från Modelco och det är något av det skummaste jag någonsin sett tror jag? Det är en gel som kan användas som både rouge och läppglans. Få den perfekta illusionen av naturligt rosiga kinder samt ge en fin färg till läpparna som varar länge. Gelformulan duttas på i ytterst liten mängd över såväl kinder som läppar. I en väldigt lila färg dessutom ska detta kunna användas till både kinder och läppar? Redan där låter way to crazy för mig alltså! Vågade bara dutta på läpparna och det blev lila, väldigt lila! Förmodligen den grej som jag tyckte sämst om i glossyboxen! 

Yeay dude!


Söndag.

Fredagens fest var skitkul! Röj till tusen om man säger så! Igår tog jag det bara lugnt, vilket behövdes. Idag tog Becca och jag en promenad runt hamnen vilket var supergött! Vilket fantastiskt väder. Vi satte oss i hamnen på en bänk och njöt av solen. Sen gick vi hem till mig och drack kaffe och spelade skipbo. Jag vann! Alla gångerna! 
Imorgon är det skola igen. På tisdag och onsdag går vi heldagar, varav på tisdag har vi en dugga. Jättekul! Men eftersom den inte är betygsgrundande så känns det rätt okej i alla fall. Blir ju mer som en träning till den riktiga tentan, se vad vi behöver öva på liksom. Veckan kommer säkert bjuda på en del fikor, den här veckan ska jag äntligen köpa mig ett par riktiga springskor. Riktigt längtar tills jag kan ge mig ut på en spingtur!

Vänner


Mar. 02, 2013


Mar. 02, 2013


Låt festen börja!


 
I väntan på att gå in till stan så sitter jag och lyssnar på musik! Ser fram emot ikväll, tror det kommer bli en toppenkväll! Lyssna på musik och festa med vänner är aldrig fel! 
Ha en bra kväll!